Mellanfotssmärta

Mellanfoten är den balanserande länken mellan hälen och framfoten. Vid vanligt gående och stående belastas det här området ofta med 20 ggr kroppsvikten.
Funktionen normalt är anpassningsförmåga till underlag och fjädring samt framdrivande av kraft.
Besvären som uppkommer har en avgörande betydelse för fotens funktion.

 

Vid skador med kraftigt våld t ex trafikskador, falli trappa och liknande uppkommer ibland ledskador som vrider hela mellanfoten ur led. dessa är ibland kombinerade med små benbrott. Dessa s.k. Lisfrancskador kan vara svåra att upptäcka. De ger emellertid ofta upphov till en uttalad instabilitet i mellanfoten och så småningom uppkommer förslitning- artros.

Behandlingen är både vid tidig upptäckt och då artros uppkommit operativ.

Peroneussentendinos och ruptur

I de yttre fotledssenorna (Peroneus longus och brevis) uppkommer ibland efter genomgångna stukningar, eller vid snedställda kupfötter (Cavusfötter) bristningar och skador.
För den drabbade kan det vara frågan om en svaghet- obalansupplevelse av foten, kombinerat med en svullnad / ömhet nedanför den yttre fotledsknölen.
Diagnosen kan oftast misstänkas vid en undersökning , men en Magnetkameraundersökning är vid stor hjälp för att få korrekt diagnos.

Tibialis Posterior dysfunktion- bristning- ruptur

En tillkomst av svullnad och ömhet på insidan av foten kan vara början på en Tibialis Posterior dysfunktion. Obehandlad ökar ofta symtomen och foten faller ner alltmer i plattfot och smärta tillkommer alltmer även på utsidan där vadbenet krockar med hälbenet i svårare fall. I de mest uttalade fallen har man gått så länge att foten stelnat i plattfothetsfelställning och förslitning uppkommit.

Detta är vanligast hos kvinnor i medelåldern. Om en icke operativ behandling med fotbäddar, stadiga skor- kängor och sjukgymnastik inte hjälper, blir i allmänhet kirurgi nödvändigt. Kirurgin syftar till att balansera foten i normalläge med andra vävnader än den förlorade senan och det underliggande ledbandet.