Förvärvad plattfot – Tibialis Posterior dysdunktion / bristning / ruptur

En tillkomst av svullnad och ömhet på insidan av foten kan vara början på en Tibialis Posterior dysfunktion. Obehandlad ökar ofta symtomen och foten faller ner alltmer i plattfot och smärta tillkommer alltmer även på utsidan där vadbenet krockar med hälbenet i svårare fall. I de mest uttalade fallen har man gått så länge att foten stelnat i plattfothetsfelställning och förslitning uppkommit, således en förvärvad plattfot.

Tibialis Posterior dysfunktion- bristning- ruptur

En tillkomst av svullnad och ömhet på insidan av foten kan vara början på en Tibialis Posterior dysfunktion. Obehandlad ökar ofta symtomen och foten faller ner alltmer i plattfot och smärta tillkommer alltmer även på utsidan där vadbenet krockar med hälbenet i svårare fall. I de mest uttalade fallen har man gått så länge att foten stelnat i plattfothetsfelställning och förslitning uppkommit, således en förvärvad plattfot.

Detta är vanligast hos kvinnor i medelåldern. Om en icke operativ behandling med fotbäddar, stadiga skor- kängor och sjukgymnastik inte hjälper, blir i allmänhet kirurgi nödvändigt. Kirurgin syftar till att balansera foten i normalläge med andra vävnader än den förlorade senan och det underliggande ledbandet.Under de första 1-2 åren efter att symtomen debuterat kan man rekonstruera funktionen med bibehållen rörlighet med senförflyttningar, ledbandsrekonstruktion, korrigering av den snedställda hälen med hälosteotomi och ibland ytterligare ingrepp beroende av skadans art. En sådan kirurgisk rekonstruktion innebär alltså ett omfattande ingrepp med flera delar (Koutsogianni / ZEVO-osteotomi eller annan osteotomi i hälbenet), senförflyttning (FDL-transfer till fästet för Tibialis Posterior), ofta en reparation av det så kallade spring-ligamentet och förlängning av senspegeln till vadmuskulaturen (Strayer). Många gånger krävs en steloperation av 1:a strålbenet i mellanfotsnivå för att stabilisera det mjuka fotvalvet. Efteråt avlastar man foten helt de första 6 veckorna.

I senare fall när senskadan stått obehandlad längre uppkommer förslitning och en steloperation av de nedre språngbenslederna kan bli nödvändig ( subtalarledsartros ). Även då avlastar man foten helt 6 veckor.